Paris den 9 november 2016

Fyra månader har gått sedan jag kom tillbaka från Colombia. Fyra långa månader av nostalgi. Det är enkelt: jag saknar Colombia. Jag saknar dess galna fester, dess landskap och vänligheten hos dess invånare. Även Jag saknar Bogota där jag stannade i nästan två månader. De röda tegelbyggnaderna i denna gigantiska huvudstad är naturligtvis inte värda Paris arkitektur. Trafiken är ett helvete. Kollektivtrafiken är skrämmande: 2 miljoner människor tar transmilenio dagligen. Man måste bokstavligen kämpa för att komma på bussen. Men folket i Bogotá är alltid leende och vänliga, och det är bra! Det är en energisk stad där livet är bra!

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var "rädd" när jag avbokade min flygbiljett tillbaka till Frankrike. Mina vänner och familj bad mig komma hem och vara "rimlig". Jag bestämde mig för att lyssna på den där lilla rösten inombords som sa åt mig att stanna. Jag ångrar inte alls mitt beslut. Jag upptäckte ett land som jag blev kär i.

Och det är idag jag kommer att veta om jag har genomsyrat mig med tillräckligt med colombiansk optimism. Kommer jag att kunna behålla en positiv inställning till resultatet av de amerikanska valen?