"Språken sprids fritt, de blandas och förvirrar, skjuter mot ett globalt språks ofrånkomliga öde" - Gabriel García Márquez 

I skolan Nueva Lengua, med kontor i Medellín, Cartagena, Ibagué och Bogotá, alla i Colombia, odlar vi ett djupt intresse för att lyfta fram den colombianska kulturens rikedom och främja turism i olika städer. I samma mening fungerar det spanska språket som det fordon som underlättar denna anslutning. Nedan presenterar vi en kort genomgång av detta språks historia och de informella uttryck som kan uppstå vid användningen av det. 

Så här börjar allt 

Vi har sett de betydande förändringar som vårt språk har upplevt sedan romaniseringen på andra århundradet. Vid den tiden började språken bli enbart varianter, vilket gav upphov till romantiska eller nylatinska språk som portugisiska, galiciska, katalanska, franska, italienska, rumänska och, naturligtvis, spanska. 

Spanska, för närvarande det näst mest talade språket med cirka 400 miljoner människor, har sina rötter i latin, dominerande i Romarriket. Efter detta imperiums fall har användningen av spanska upplevt betydande förändringar i dess grammatik, fonetik, morfologi, syntax, konfiguration, användning och socialt erkännande. Språkliga normer har spelat en avgörande roll för att välja och reglera lämplig användning av spanska, som har expanderat, konsoliderat och normaliserats i Europa och Latinamerika. 

Rätt vägleda språket: normer och användning 

Oron för att kontrollera språket har lett till skapandet av manualer, guider och böcker som indikerar "lämplig" användning av spanska. Ofta tenderar vi att tro att dessa regler är de enda korrekta, och lär oss dem för att inte framstå som okulturerade. Enheter som Royal Spanish Academy (RAE), Association of Academies of the Spanish Language (ASALE), North American Academy of the Spanish Language (ANLE) har sammanställt de vanligaste felen för att främja en mer lämplig användning av spanska. 

Dessa regler skapar dock kontroverser, eftersom vissa förslag kan vara absurda eller dåligt accepterade av dem som tror att de kan det spanska språket.

Förslag som att eliminera "H" och "V" eller att ta bort vissa accenter har skapat debatter. Utöver dessa modifieringar är avsikten att förenkla språket och ge utrymme åt dem som alltid har använt det informellt. Även om språkliga förändringar är diakrona och språket utvecklas över tiden, är många baserade på vanliga fel hos talare. 

Ta som exempel ord som "amigovio", "spanglish" och "güisqui", som tidigare illats av men nu accepterats av RAE. Trots detta finns det de som inte delar förändringar som avviker från den ursprungliga etymologin och flyttar sig för långt från det ursprungliga ordet. 

De andra talarna: ett språk som består 

Alla delar inte oron över att säga "haiga" eller "haya", "det fanns" eller "det fanns", "iendo" eller "åka". Det finns grupper av talare som helst upprätthåller diatopiska språkvariationer kopplade till deras ursprungsort, vare sig de är regionala eller lokala. 

Även om vi får veta hur vi ska uttrycka oss och när vi ska använda vissa register, som standard, vardaglig och odlad, vem har rätt att påtvinga ett ordförråd som inte är talarens eget? Varför sträva efter att "rätta" kommunikativ kompetens? Detta tryck kan begränsa yttrandefriheten, vilket leder till förlust av kulturell identitet och personlighet. 

Det är avgörande att respektera talarnas beslut, särskilt de från landsbygden, analfabeter eller analfabeter. Bristen på kunskaper i spanska innebär inte okunnighet. Andra uttrycksformer är giltiga och korrekta, inte bara för ett sammanhang, utan för alla sociala sfärer. Vilket slags samhälle skulle vi vara om vi bedömde eller inte tillät självständigt språkbruk? 

Kontrollera plan vad vi har för dig, eller skriv till oss på något av våra sociala nätverk (@nuevalengua) för mer information om vår Spanskakurser och kulturell fördjupning i Colombia.